-Försöker dölja hur stormen stör, försöker göra så att ingen hör.
Vill inte visa, vill inte se, vill inte känna, vill inte le.
-Solen skiner som på den varmaste juli dag, löven darrar som av rädsla att falla av, fåglarna skriker ut kärlekens ljud, så ska det vara i paradisets skrud.
Fast inuti mig, griper den elakaste november stormen tag, medans löven faller mer dag efter dag, och ensamhetens skrik, håller kvar.
-så sårbar
så ömtålig
så känslig
så Mänsklig
Vad som än krävs, har jag det inte
Vad du än vill ha, kan jag inte ge det till dig
Vad du än drömmer om, kan jag inte uppfylla det
Hur mycket jag än vill, kommer jag aldrig räcka till
Det bara är så.
Nu, efter att jag bara fått ur mig lite tankar som tryckt ner mig här på min kära blogg, så ska jag bara chilla resten av kvällen, hade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar